Skip to main content

> Om vi lyssnar på barnen så hör vi vad vi själva säger!

Ingen pedagog skulle säkerligen säga ”jag bemöter barnen rasistiskt, som om en var mer värd än en annan och ger olika fördelar kopplade till kön och etnicitet” . Men fram till den stunden då vi aktivt börjar motverka diskriminering kommer vi förmodligen att vara både rasistiska och sexistiska, utan vetskap om just det. Förmodligen utan ont uppsåt, men det är egentligen helt oviktigt. Det barn som möter dig kommer att tro dig, tolka dina signaler och kanske börja införliva de mönster hen upplever om sig själv.

Har du hört talas om internaliserad rasism?
Det är när en människa börjar tro på det hon uppfattas vara i bemötandet av omvärlden. I det här fallet; sämre, pga fel hudfärg. Ett 4-årigt barn i förskolan sa nyligen ”brunt är bajs” och syftade på sin egen hudfärg. Brunt är bajs. Hur kommer det sig?

Vi tittade på hur barnen lekte och vilka mönster vi kunde se. Barnen hade dockor med varierade hudfärger, vilket i första anblick sågs som bra representation. Men hur lekte barnen med dessa? Utomhusleken var tydlig. De dockor med brun hudfärg användes som redskap för att skopa grus, de var ju redan smutsiga. Dockorna med vit hudfärg togs försiktigt om hand om och gullades med.

I samma andetag diskuterades hur vi hanterade barngruppen kopplade till hudfärg, kunde samma mönster finnas här? Svaret blev smärtsamt men oerhört viktigt. Vi är också en del i skapande av ”brunt är bajs”. Barnets egen självbild. Den internaliserade rasismen är vår att hantera. Förebygga. Så inget barn någonsin positioner sig själv efter hudfärg.

Att vara normkritisk handlar om att synliggöra föreställningar, privilegier och normer. Att utmana maktordningar, fördomar och stereotyper. Att våga ifrågasätta sig själv och se sin egen del, reflektera över hur jag och vi som grupp eventuellt positionerar våra barn kopplat till kön och etnicitet.
Det är skillnad på att vara en förskola som säger nej till rasism och en som aktivt motverkar rasism och tar samtalen kring t.ex rasistiska kommentarer i barngrupp. Vi möter ofta en kort retorik. En svårighet att öppna samtal om rasism och makt med barnen, där ”Nej, så där säger man inte” ofta används. Sen är det stopp.

Att istället skapa öppna och kritiska, så kallade transformerande samtal, är något annat. Här ger vi barnet motfrågor och blåser in luft i stereotypa uppfattningar kring etnicitet och kön. Vi ger barnen, oss själva och verksamheten möjlighet att utmana maktordningar som orättvist tillskrivits olika grupper kopplade till kön och etnicitet. Vi kan skapa jämlikhet.

”Får man bli kär i sin granne, även om han kommer från Afrika?”
”Vit hudfärg är bättre än brun”
”Du kan inte vara kär i honom för han är vit”
”Vad konstigt att en mörk pappa och en vit mamma blir kära…. Jag fattar inte!

När vi lyssnar på barnen så hör vi vad vi själva säger.
Och vad säger vi?

Text: Johanna Lundin

Lästips:
Att motverka rasism i förskolan och skolan av Emma Arneback, Jan Jämte

Equalate har tio års erfarenhet av att leda organisationsutveckling inom jämställdhet, mångfald och inkludering. Vi levandegör styrdokument, lagar och policys kopplat till mänskliga rättigheter och stödjer er i ert interna och externa jämlikhetsarbete. Vi leder korta och långa utbildningsprocesser, men med samma mål – ett samhälle där alla människor har samma villkor och värde.