Skip to main content

> En ny tid har börjat – en ny jämställdhet ser sitt ljus.

Hemligheter och tystnader frigör sig från sina grepp. Löften och hot som suttit tätt åtstramade av skam och rädsla, bryter sig loss, tar sats i ord och gemensam röst. Stopp.

Ofattbart stark är den röst som varit tyst och fängslad, inkapslad i skam, som börjar tala. Inte bara ensam, utan med gemensam kraft och bara gör det. Modet! Ofattbart. Det talas om en ny jämställdhet och människor vi möter i våra utbildningar blir signaler för vår nutid. Vi möts av frågor där rädsla blandas med jubel, chock med frigörelse och skam får ny boning.

 Får jag inte ens krama dig på jobbet nu Ann-Sofie? följt av ett generat och osäkert skratt.
Du får fråga först, svarar hon.

 Vi hör mycket när vi är ute i grupperna och nu är diskussionerna, samtalen helt fokuserade på just detta. Och det är så bra! Hur ska vi förhålla oss till varandra efter det här? Egentligen är svaret enkelt. Som vi alltid borde ha gjort, med respekt för varandras integritet och kroppar. Mig äger ingen.

Vi har arbetat med skolans likabehandlingsuppdrag i tio år och när uppropet #tystiklassen kom där det vittnas om låtsasvåldtäkter, skolkamrater som tafsar och trakasserar, lärare som blundar och själva ger sexualiserade kommentarer , får vi extra ont i magen. Men samtidigt blir vi stolta. Vilket mod ni visar -Älskade barn! Vi har gjort vad vi kunnat när vi mötts, gett era berättelser vidare, skrivit långa mail till rektorer, träffat skolchefer på barn och utbildningsförvaltningar, blåst i visselpipan, skakat om, men förändringarna har inte varit tillräckliga. Kan barnens egna berättelser vara starka nog nu?

”Killarna ville ha ”pusskalas” och drog in mig på toaletten. Jag skrek på lärarna, men ingen kom. Jag berättade för en lärare när hon var tillbaka men hon skrattade bara. Jag tyckte det var pinsamt och var sedan livrädd att det skulle hända igen”

Vi arbetar med jämställdhetsutveckling, och det vi ser nu är det starkaste vi sett i vår tids historia. Det jämförs redan nu likvärdigt i styrka med kvinnors rösträtt. Jämställdhetsutveckling i sin klaraste form, synliggörandet av strukturer som dag för dag, bransch för bransch blottläggs, vittnas, tydliggörs och genomsyrar varenda arbetsplats och kropp i hela landet. Nu är vi här och allt får chansen att bli nytt. Nu har vi möjligheten att bygga det nya.

Text: Johanna Lundin